Fotograf: Jörgen Mark-Nielsen
Nästan 200 personer kom till Charlottenburg söndagen
den 7 februari då det var vernissage för utställningen
”Huvudsta – en tidsresa”.
Fotograf: IMG_2531
På utställningen visas bland annat ett långt bildspel med
härliga gamla bilder från Huvudsta.
Hembygdsföreningen vice ordförande Jörgen Mark-Nielsen invigde utställningen med ett anförande utformat som en tidsresa genom Huvudsta. Du kan läsa hans tal här.
– Vi vill berätta om Huvudstas forntid, nutid och framtid, säger Nina Vetter, som hållit ihop arbetet med utställningen.
Huvudsta har en spännande historia. Gravfält från järnåldern. Huvudsta gård som är känd sedan 1300-talet. Kåkstaden Nya Huvudsta som växte upp kring förra sekelskiftet. Miljonprogrammets hus från 1960- och 70-talen. Och nu är det dags för förtätning.
– På utställningen visar vi ett flertal gamla och nya foton, bildspel, filmer och kartor, säger Nina Vetter. Vi berättar om husen som en gång fanns och om människorna som bodde och verkade i Huvudsta. Och vi har filmat intervjuer med gamla Huvudstabor som delar med sig av sina minnen.
Huvudsta – en tidsresa handlar om: Människor och miljöer. Sport och idrott. Huvudsta, Ekelunds och Stora Alby gårdar. Fornminnen. Affärer. Dansbanor. Jungfrudansen, Tingsan och Talludden. Kåkstaden Nya Huvudsta. Järnåldersboplatser. Stenbrott. Nostalgi för dig som vuxit upp i stadsdelen. Lokalhistoria för alla Solnabor.
Och hur blir framtidens Huvudsta? Vad säger stadens nya översiktsplan? Blir det en Huvudstaled i tunnel? Kommer Huvudsta järnvägsstation att återuppstå?
Utställningen fortsätter nu hela våren under ordinarie öppettider. Du är välkommen att bidra med fler bilder och berättelser.
Fotograf: Solna stads bildarkiv
Bilden här ovan visar Huvudsta-bazaren som uppfördes omkring 1910. Det var en rödmålad vinkelformad träbyggnad som låg vid korsningen mellan nuvarande Sundbybergsvägen och Skytteholmsvägen.
I Huvudsta-bazaren fanns rak- och frisersalong, blomsterhandel, fisk- och köttaffär, cigarr- och tidningshandel, speceriaffär och ett café som även hade utomhusservering. Marken runt omkring var ganska lerig, särskilt höst och vår, och man fick gå på stora planktrallar. Det var mest kvinnor som handlade i bazaren, utom i cigarraffären, caféet och raksalongen som hade en huvudsakligen manlig kundkrets.
Bazaren revs i början av 1960-talet för att ge plats åt den byggnad som idag inrymmer bland annat Solna Folkets hus. Då fick akvarieaffären flytta till en barack på Ankdammsgatan.
I bakgrunden reser sig det som då var Solnas största bostadshus – Ankdammsgatan 5. Byggnaden ligger i kvarteret Albygård, som fått sitt namn efter gården Stora Alby som brandkåren brände ner 1960 för att ge plats åt för höghuset.
Byggnaden kom i folkmun att kallas Ulbrichtmuren, efter Östtysklands dåvarande ledare Walter Ulbricht som sommaren 1961 lät bygga Berlinmuren, även kallad Ulbrichtmuren.
I Charlottenburgsbladet har Alvar Lindquist tidigare skildrat sina barndomsminnen från bazaren:
”Jag tyckte bäst om cigarraffären, dels alla tidningarna man kunde tjuvtitta i ibland, dels luktade blandningen av trycksvärta, cigarrer och snus gott. De hade en väldigt fin liten våg med mässingsvikter som de använde för att väga upp snus, som östes upp med en liten sked från en kagge som stod på disken. Vidare fanns det en apparat, ett mässingsrör med hål i, där herrarna snoppade sina cigarrer.
I blomsteraffären och raksalongen luktade det också gott. I kött- och fiskaffären var det intressant att se vattnet som rann efter fönstret för att kyla varorna, inga frysdiskar då inte. Slaktaren, ”Bräckis” som han kallades, hade en stor kniv dinglande på magen i en läderslida, och han var alltid vänlig och trevlig.
I speceriaffären hängde kladdiga remsor från taket som flugorna fastnade på. De satt där och surrade länge innan de dog.
Mjölk måste man köpa varje dag, även på söndagarna då det var öppet mellan 9 och 11. Efter 11, under gudstjänsten, måste allt vara stängt. På baksidan av basaren var det en gård där det fanns lådor och all möjlig bråte, och där vi brukade skjuta på råttor med slangbåge.
Det är konstigt att så många affärer kunde få sin försörjning på så lite folk som bodde där. Det var heller ingen köpstark kundkrets, men omkostnaderna var väl låga.”
Läs mer